Jag sitter här hemma och myser för mig själv. Lite jobbigt bara att inte ha simon här brevid mig som jag alltid hade förut. Jag lovar alla er som har ett normalt förhållande utan distans, ni förstår inte hur bra ni har det! Helt seriöst, jag förstod inte själv hur bra jag hade det innan simon flyttade förrän nu. Ni ska vara så sjukt lyckliga. Det här är nog något av det jobbigaste jag har varit med om faktiskt. Saknaden är värst förstås. Så fort jag inte gör något (vilket är väldigt ofta) så börjar jag tänka på simon och en massa dumt som jag inte borde ha i tankarna. Det svåraste är att försöka somna på kvällarna, jag har inte fått så mkt sömn som jag skulle behöva de senaste nätterna. Men jag ska inte bara vara negativ nu.. Det känns faktiskt som om det börjar bli lite bättre och bättre. Man kommer väl vänja sig efter ett tag hoppas jag.